Right Now

Den här tiden kommer aldrig igen. På både gott och ont. Det känns vemodigt att jag förmodligen aldrig mer har en sån här liten bebis. På ett annat sätt så är det ett måste att påminna mej själv när jag mitt i natten vaknar för femtielfte gången och kroppen värker av trötthet och huvudet dunkar av för lite sömn. 

Trodde allvarligt att jag höll på att bli galen i natt. Inte på lille O, han är ju helt oskyldig men däremot var jag fly förbannad på C och var i stort sett redo att skiljas för att han sov och inte jag. Till hans försvar så kom han in och tog O vid halv sju (efter att jag bankat ilsket i väggen till gästrummet). 

Jag lyckades somna om en 40 minuter men tillochmed i drömmen var jag arg. Drömde att C åkte och handlade frukost till hela familjen men att jag blev utan efter att C gett bort min croissant till grannen medan jag sov. Jag vaknade och skakade av både ilska och hunger. Haha lite komiskt ändå så här i efterhand.

Efter en dusch, god äggröra och en krämig latte gjord av C känns livet helt okej igen. Riktgt bra tillochmed. Och kolla in den här lille sötnosen, jag kan inte se mej mätt på honom! 

                             Älskade barn



Embrace the mess

Det rådet fick jag av min vän när jag erkände att jag finner det frustrerande att jag får så himla lite gjort. Allting tar tre gånger längre att göra. Att hänga en tvätt, plocka ur diskmaskinen och dammsuga kan ta en hel morgon eller eftermiddag. För att inte tala om den eviga röran här hemma. Den som aldrig nånsin tycks ta slut.  

Samtidigt så finner jag ändå amningsstunderna mysiga (okej kanske inte dom som utspelar sej varannan timme mitt i natten men annars) och det är väl meningen att det här lilla knytet ska lära mej nånting. Att jag inte behöver hinna med så mycket jämt och att det inte måste vara nystädat, fräscht och iordning för att jag ska må bra. Även om jag mår bäst då 😜

Hursomhelst är jag helt galet förälskad i den här lille krabaten. Han som allra helst ligger i min famn dygnet runt. Jag måste bara vänja mej vid att jag numera och för en tid framåt är väldigt oproduktiv jämfört med mitt vanliga jag.

        Älskar dej till månen och tillbaka 💙

Bebis på magen, sömn varannan natt och Sunday Hike

Klockan är tjugo i åtta på morgonen och jag ligger i sängen med en bebis på magen och försöker samla kraft att gå upp och fixa frukost åt dom två vildarna som lever rövare ute i vardagsrummet. 

Har haft en mindre bra natt när O vaknat fler gånger än jag kan räkna till. Vi verkar köra på varannan natt principen även nu när han är utanför magen. Det var ju så jag ofta kände som gravid, varannan dag och natt superstark och bra sömn – nästa trött och svag. 

Samtidigt som jag gärna skulle sova lite mer så är jag glad att han har aptit – det har nämligen lett till en riktigt bra viktuppgång. Hela 250 G på en vecka! Sist var det bara 60 gram på fem-sex dagar om jag inte minns fel. 

Igår träffade jag D och vi hajkade uppför QT Hill, det var en utmaning – svettades mer än jag gjort på länge och det riktigt brände i benen! Jag har inte hunnit känna efter ännu men jag gissar att jag kommer ha träningsvärk idag. 

Nä nu måste jag fixa frukost åt mina busungar – och mej själv, magen kurrar!
             Bilder från en annan promenad för      cirka en vecka sen, runt Jacks Point:



När en tur till mataffären är avkoppling 

Hur livet förändras ändå. Plötsligt är en stund själv på mataffären med bebis i bärselen världens avkoppling. Lägg till en gratis takeaway coffee från mataffärens café och det känns nästan som en minisemester!

Vad gjorde vi egentligen med all fritid innan vi fick barn? Är det en sak som är säkert så är det att jag uppskattar små stunder av egentid SÅ mycket mer nu. Känner mej otroligt tacksam när jag får chans att göra sånt som jag gillar, när jag förr bara tog det för givet. 

Trots att livet är busy busy just nu med en liten nyföding i huset så försöker jag göra något varje dag som jag mår bra av, vare sej det är en promenad, en kort stund på yogamattan eller en skål glass och god choklad framför nån tv-show.

Ikväll åker C ner till farmen för två nätter men det känns som jag har läget under kontroll. C:s mamma är här tills imorgon eftermiddag så jag tänker passa på att träffa en vän på på morgonen och gå på en hike. Efter lunch kommer en Midwife hit för att väga O, förhoppningsvis blir det ”väl godkänd” viktuppgång imorgon. Jag tycker inte att jag gjort annat än att amma de senaste dagarna (och nätterna!) så det borde ju synas på vågen. Håll tummarna för oss.

                    Glad mamma i bilen hem

Långpromenad, växtspurt och en nygammal garderob

Idag var jag och O ute på en riktig långpromenad runt Jacks Point. Jag lyssnade på Säker Stil, en av mina absoluta favoritpoddar. Jag tycker Emilia och Ebba är så bra! Och eftersom Ebba just fått sitt tredje barn är det extra kul att lyssna på podden just nu, jag känner igen mej i mycket. Apropå stil så är det plötsligt roligare att klä på sej om morgnarna, äntligen har jag flera alternativ att välja på – inte bara två par tråkiga gravidbyxor matchade med samma tröjor. Min gamla garderob känns som ny igen! Visserligen måste ju tröjorna funka att amma i men det mesta löser sej med att bära amningslinnen – då slipper man sitta med magen bar. 

O har kommit in i en växtspurt där han dricker mycket mer nu ett tag, framförallt på kvällar och nätter. Han sover bra men har alltid en längre vakenperiod från cirka halv två till tre på natten (Plus cirka 2-3 kortare amningstillfällen). Det är lite kämpigt måste jag erkänna. Men förhoppningsvis lyckas vi få in en bättre dygnsrytm om några veckor, än är det för tidigt. O är ju inte ens 3 veckor ännu. 

Jag och C var ute och åt middag igen ikväll, sista chansen innan hans mamma flyger hem på söndag. Maten imponerade tyvärr ingen av oss men vi hade trevligt ändå. Skönt att komma ut oavsett! Vi avslutade den medelmåttiga middagen med att köpa varsin kula chocolate chip mint från det bästa glasstället i stan.

Nu ska jag lägga en ansiktsmask och måla tånaglarna i väntan på att O ska bli trött och tycka att det är dags att sova…
                        


                         Bilder från dagen:

I´ve got this!

Jag har varit ensam med alla tre barn sen igår morse och det har gått toppen! Vi har grejat både play dates, tidiga morgnar och lämningar vid aktiviteter, luncher och fikor ute och att handla mat tillsammans. Våra middagar har knappast varit avancerade men dom har tillagats hemma! Alla barn har badats och L och A har somnat tidigt och smidigt båda kvällarna.

Ni anar inte hur mycket jag behövde den här boosten! Känna att jag grejar att rodda tre barn utan att det blir kaos, superstressigt eller onödiga bråk. Självklart kommer såna dagar också men jag behövde verkligen få känna flyt efter den senaste veckan, och faktiskt bli lite stolt över vad jag kan.

En annan milstolpe är att jag gjorde mitt första yogapass hemma idag. Bara 15 minuter men jag är så tacksam för den stunden – min kropp tackade mej efteråt. Jag är så stel i både rygg och nacke efter allt stillasittande och allt annat än ergonomiska amningspositioner. Samtidigt så kände jag mej smidigare än på länge, jag kunde äntligen röra mej obehindrat mellan poserna utan en stor mage i vägen!

 

 


Baby Spam och världens bästa läsare



 

 

Kan ju inte låta bli att dela med mej lite foton på våran godbit, han är så gosig att jag nästan vill äta upp honom stundtals haha.

Ett stort tack för era fina och peppande kommentarer de senaste dagarna, dom har betytt så himla mycket. Bloggen blir som min ventil och även om jag inte skriver ut allt så är det  skönt att dela med sej när saker känns tufft och jobbigt. Särkilt när jag märker att det finns så många fler i liknande situation.

Att ha sin familj långt borta är verkligen svårt och ledsamt perioder som dessa. Den första veckan efter att O föddes var jag så himla lycklig och vår lilla familj kändes tajtare än någonsin. Jag och C var ett sånt bra team och min kärlek till våra tre barn svämmade över.

Sen anlände C:s mamma och ja inget var sej likt längre. Hon kom tidigare än hon lovat, stannade längre än hon intygat, bjöd in folk jag aldrig träffat på middag (till oss) och ja det var som allt jag bett om inte betydde nånting. Små vita lögner hit och dit som ledde till ett stort bråk mellan mej och C där jag kände att det var dom mot mej. En fruktansvärd känsla när du befinner dej på andra sidan jorden från din egna familj, och dessutom är nyförlöst med en liten bebis, inte har sovit ordentligt och ja är extra känslig helt enkelt.

Nu har det mesta lagt sej, och viktigast av allt – jag och C fick chans att gå ut och äta middag tillsammans igår (O var med oss och sov hela middagen igenom – tack lilla älskling) och prata om allt. Så nu känns det som att vi har hittat tillbaka till varann igen vilket egentligen är det enda jag bryr mej om, att vi är starka tillsammans.

 

A New Day 

Ursäkta frånvaron här inne, men jag har varit så otroligt trött och ledsen efter allt som varit. Nu mår jag dock lite bättre igen. Både mentalt och fysiskt. C, hans mamma och L åkte ner till farmen imorse vilket gör att jag känner att jag kan andas igen – jag behöver få vara själv här hemma. Eller ja A och O är ju här men det är annorlunda. 

Min barnmorska ville träffa mej imorse för att mäta mitt blodtryck igen och jag var ganska övertygad om att det skulle vara fortsatt förhöjt. Jag var nämligen in på ett apotek igår och tog det och det visade 139/93 så inte mycket skillnad från i lördags.

Natten till idag vaknade O dessutom varje timme och ville äta så jag vaknade med ett dunkande huvud och grät en skvätt för att jag var så trött… Och så saknar jag min mamma galet mycket. 

Men efter att jag tagit mej upp och fått i mej frukost så kändes allt lite bättre. Skippade dock kaffet då det kan påverka blodtrycket. Klockan 10.30 gick vi in på sjukhuset och jag fick sätta mej ned vid blodtrycksmaskinen. Jag försökte hålla mej lugnt och ta långa andetag även om jag helst ville hålla andan i väntan på resultatet… Gissa hur glad jag blev när hon säger 120/74!!!

Och O hade gått upp i vikt, fortfarande inte jättemycket men det går åt rätt håll! Så det var dubbla bra nyheter. Det firade vi med lunch på Odeley, dit även min vän A kom med hennes son och gjorde oss sällskap. 

Så allt som allt har det varit en bra dag. 




Bad News


Jag har haft huvudvärk i två dagar nu och igår, en timme efter det där hemska grälet så blev jag alldeles yr och kunde inte se klart. Det var riktigt otäckt, jag var inne i en butik då jag kände hur synen blev helt suddig och jag kunde inte se eller fokusera på kvinnan som betjänade mej. 

Jag trodde att det kanske var blodsockerfall men tvärtom har jag fått högt blodtryck visade det sej idag när jag bad barnmorskan mäta det. 140/95 visade det vilket är väldigt högt för att vara mej. Jag ligger vanligtvis kring 115-120/65-70.

Jag vet inte om det beror på all stress de senaste dagarna, kombinerat med för lite sömn. Det är nästan så att jag hoppas det, då är det ju iaf inget allvarligt. 

Min barnmorska rådde mej att vila mer, se till att dricka och äta ordentligt samt boka en läkartid om huvudvärken sitter i eller blir värre, och om jag fortsätter känna mej skakig och synen påverkas igen. 

Som om inte det här räckte så har O inte gått upp tillräckligt i vikt. Bara 70 gram på 7 dagar och dom vill att bebisar helst ska öka minst 150 gram. Jag ska försöka få honom att amma längre än vad han gör och undvika att han somnar varje gång. Ta av strumporna på honom så att han blir lite kall, då dricker dom tydligen bättre och byta blöja efter ett bröst och sen amma mer osv. 

Det är ju påskhelg så vårdcentralen öppnar inte förrän på tisdag så jag hoppas att jag mår bättre imorgon – har ingen lust alls att åka in och sitta på akutmottagningen  💙

Easter Egg Hunt

I fredags anlrdnade våra närmsta grannar Easter Egg Hunt, något som VÄLDIGT uppskattat bland barnen. Klaudia hade gått all in och köpt korgar åt alla barn och gömt över 100 chokladägg runtom i deras trädgård och hus. 

Stämningen var minst sagt på topp!

Jag har läst i lite bloggar att traditionen med Egg Hunt börjar komma även till Sverige? Stämmer det?

Själv växte jag upp med att vi klädde ut oss till påskkärringar på Skärtorsdagen och gick runt och knackade dörr i grannskapet för att samla godis i våra plåttekannor. 

Hur firar ni och era barn?