Bouncy Castles, förkylningar och utemöbler

Under skolloven i Queenstown brukar dom erbjuda gratis hoppning i hoppborg vid Remarkable shopping Centre. Väldigt populärt bland barnen, så även idag!

Jag har åkt på en förkylning med halsont och rinnande näsa vilket iof var väntat då båda barnen varit snoriga och hostiga sen jag kom hem. Men ändå så trist! Jag avskyr att vara sjuk, något jag säkert nämt tidigare. En förkylning är ändå bra mycket bättre än magsjuka om jag ska försöka vara positiv.

Jag hade en tid för att träffa min barnmorska för första gången idag, något jag verkligen sett fram emot men så blev det inställt i sista stund. En annan mamma kom nämligen in och skulle föda. Det funkar ju så här på NZ att man har samma barnmorska hela graviditeten igenom, ända fram tills det är dags för förlossningen. Då följer din barnmorska med in till valt sjukhus eller kommer hem till dej om du bestämt dej för att föda hemma.

Nu blev min tid framflyttad till imorgon samma tid. Kanske lika bra, då är förhoppningsvis C hemma och kan ha hand om barnen. Idag hade dom fått följa med. Det hade säkert gått jättebra, jag hade med deras iPads och det finns leksaker i väntrummet men samtidigt är det alltid lugnast att få åka iväg själv och slippa hålla koll på barnen.

Jag har så många frågor och funderingar angående förlossningen och Queenstowns sjukhus som jag vill ha svar på. Det jag vet nu är att bedöms du som en ”riskfri” föderska så är Queenstown Hospital okej att föda på men blir det komplikationer så finns inga resurser att ta hand om dem på plats utan då blir det antingen ambulans eller helikopter ner till Invercargills stora sjukhus som ligger 2 timmars bilfärd (på slingriga vägar) från Queenstown. Jag vet inte ens om dom kan ge epidural i Queenstown?!

Nu gick ju min förlossning med A väldigt smidigt eller vad man ska säga. Jag tänker absolut inte säga smärtfritt för herrgud jag har aldrig upplevt en sån smärta…. Men jag behövde inte, eller valde att inte ta epidural då jag kände att jag inte ville jinxa något när förloppet hela tiden gick framåt relativt snabbt. Och ärligt talat ville jag inte att någon skulle ta på mej eller att jag skulle behöva ändra ställning. Jag ville helst bli lämnad ifred, och bara gå in i mej själv som det så fint heter. Men lustgasen var en stor hjälp, den gav mej något annat än smärtan att fokusera på så det vill jag ha igen.

Men ingen förlossning är ju den andra lik och jag vill veta att allt finns om jag behöver det. Jag vill inte behöva oroa mej för att något ska gå snett och att det då inte finns hjälp att få på plats. Det är en oerhört stressande tanke för mej. Allt det här hoppas jag kunna prata med min barnmorska om imorgon. Är lite besviken att det inte blev ett besök idag men jag får hålla ut en dag till helt enkelt🙂

 

 

Glada barn i hoppborgen

Vi behöver nya utemöbler så var in en sväng på The Warehouse för att kolla utbudet…

 

Jag skulle gärna ha något i den här stilen. Minus vita kuddar. Vitt är snyggt men åh så opraktiskt. 

Ett stort parasoll i den här stilen behöver vi också. Det var inte billigt dock…. 400 dollar fast det går nog inte att hitta billigare än på The Warehouse.

Inte bara guld och gröna skogar

Ni vet det va? Att bara för att jag har en blogg där det härliga ofta lyfts fram så betyder det inte att jag också har mindre bra dagar. Riktigt dåliga till och med. Jag hoppas att dom flesta ändå förstår detta fast det säkert lätt glöms bort.

Det vet jag ju själv när jag ibland bläddrar igenom Instagram som är fyllt av tillsynes perfekta bilder och liv. När det är det vackra är det enda som syns av en persons liv är det ju lätt att glömma att dom också säkerligen har en grå vardag med griniga ungar, ett stort disklass, sömnbrist och ett olöst gräl med minst en familjemedlem. Jag vill bara påminna om det efter de senaste veckornas resande och de många guldglimtar från livet som lyfts fram här på bloggen.

Jag kan ju dra ett exempel av en mindre lyckat tillfälle från igår när jag och C skulle åka in till stan och ha en romantisk kväll tillsammans efter att barnen somnat. Vi kom iväg alldeles för sent, rök ihop i bilen om ett ämne vi har totalt skilda åsikter om och grälade halva vägen in till stan och satt tysta andra halvan. Vi missade bion vi skulle se, det började regna och vi kunde således inte ens strosa omkring bland mattälten (det är en asiatisk food festival i stan) som vi tänkt.

Tillslut började vi skratta åt eländet och istället för bio gick vi in på Madame Woo som visserligen var överfullt, men vi fick två stolar i baren där vi beställde in vår favoritmat, dumplings och hawker rolls. Sen avslutade vi med varm choklad från Starbucks innan vi åkte hemåt. Det började knappast bra men blev ändå en helt okej kväll i slutändan. Upp och ner – så som livet är!

Bästa dagen med mina älsklingar







Jag och barnen har haft världens mysigaste dag! Vi käkade lunch nere vid vattnet, njöt av solen och köpte supergoda glassar till efterrätt som vi åt i gröngräset. Det har varit 20 grader och sol här idag – helt ljuvligt!

Sen gick vi till skejtparken där jag träffade ett par andra mammor som jag satt och pratade med medan barnen cyklade och åkte scooter. 

Nu ikväll ska jag och C passa på att gå på bio medan C:s mamma är här. Vi får väl se om jag håller mej vaken – än så länge känns det okej men klockan är iof bara sju. Lika bra att lägga barnen så vi slipper stressa! 

Mummy is home!

Vilket välkomnande jag fick av dom här två igår:

 

 

Dom kom springande på flygplatsen med varsin blombukett och sen blev det kramkalas – inte ett öga var torrt!! Jag vet inte hur många gånger dom talat om för mej sen igår att dom är ”so happy i´m home”. Märker att jag var saknad av mannen min också faktiskt, mer än jag trodde😉

Det känns HELT underbart att vara hemma! Nu ska jag och ungarna åka iväg ock köpa med oss lite lunch och sen sticka till en cykelbana vid Kelvin Heights och ha picknick i solskenet! Så perfekt tajming att det är School Holidays när jag kom hem så vi verkligen får chans att hänga med varann ordentligt. Som vi längtat!

 

Melbourne


En spegelbild ut genom rutan – det hade blivit häftigare effekt om inte fönstret varit så skitigt. 




Så nära men ändå så långt bort. Fast nu är jag ju nästan hemma! Vilken underbar känsla ändå. Jag ligger utsträckt på en bänk (ljuva känsla att få LIGGA ned!) vid min gate. Det är fortfarande över två timmar kvar tills flyget går men jag är så less på flygplatser och taxfree shopar att jag hellre ligger här än går omkring. 

Jag köpte en smörgås och en cappuccino när jag kom fram, klockan var då ett på natten. Det är nog första gången jag dricker kaffe vid den tiden…haha. Men jag har hållt mej borta från koffein hela resan så jag längtade efter en riktig kaffe när jag kom fram. Ärligt talat gjorde nog koffeinet till eller från, min kropp känns så sömnrubbad att inget biter just nu. 

När jag kom till Italien lyckades jag verkligen utmärkt med att ställa om sovklockan på bara en dag, jag hade typ ingen jetlag alls! Jag hoppas jag kan lyckas med det när jag kommer hem också. Hoppas på att kunna vila ett par timmar mitt på dan och sen komma i säng tidigt. Jag börjar trots allt bli rätt van med dom här långresorna. Det tar inte längre en hel vecka att ställa om sej, på sin höjd nån dag. 

Men nu ska jag vila en stund. Önskar jag vore en sån som somnade direkt när planet lyfte och sen sov hela resan men tyvärr är jag inte skapad så. Jag blundar och vilar men kommer aldrig in i nån djupsömn. Skulle dock inte förvåna mej om jag somnade till nu, den här bänken är som en lyxbädd jämfört med det hårda flygplansätet….

Sämsta platsen nånsin

Planet från Dubai – Kuala Lumpur var helt fullt så vi satt som packade sälar i Economy. Jag hamnade bredvid ett par som tog upp en och en halv stol var och på andra sidan om mej hade jag en äldre dam som inte pratade nån engelska. Jag var med andra ord helt fast där jag satt. Klättrade över den sovande tanten en gång när jag var tvungen att gå på toa. 

Nästa flyg till Melbourne lär bli samma visa för vi har bara stannat för tankning och städning av planet, vad jag fattar så är det i stort sett samma människor. Kan ju hoppas att några stannar här i Kuala Lumpur så det blir lite mer plats på planet. 

Jag mår lite illa, hoppas att det bara är trötthet och inget annat. Planet kändes så sunkigt med folk som hostade till höger och vänster och nån spydde på toaletten. Nu är all myskänsla med att resa som bortblåst…. 

Det enda jag längtar efter är att komma FRAM. Hem. Krama mina små älsklingar, ta en dusch och sen krypa ner i sängen. Jag kommer ju fram vid lunch så bäst vore väl att hålla sej vaken till kvällen men det beror helt på hur mycket jag lyckas sova på dessa två flygningar som är kvar. 

Officiellt medelålders?

Är man gammal om man köper Amelia? Lite va? Haha. Nu läser jag plötsligt samma tidningar som min mamma! Fast Amelia känns ändå mer passande än Veckorevyn. Där har jag inte så mycket att lära längre… Och till Allers har jag tack o lov inte kommit än 😉

Vad läser ni för tidningar? Jag köper gärna  modemagasin men det måste vara lite substans också, intressanta artiklar att läsa. Inte bara bilder. På NZ är Marie Claire mitt favoritmagasin. Tillsammans med Good Health som ni hör på namnet är en hälsotidning. En tidning som utan att vara extrem motiverar till ett hälsosamt liv – något jag gillar!

Något som är mindre kul är att jag bara kommit till Dubai än och jag är redan hemskt trött och har världens ryggvärk. Fy farao alltså. Jag önskar verkligen att jag hade en natt här i Dubai… Men nu ska jag vidare mot Melbourne om ett par timmar, och tydligen mellanlandar vi i Kuala Lumpur också. 

Jag kommer verkligen att vara helt färdig när jag kommer fram till Australien mitt i natten… Längtar efter en säng. Vilken som helst faktist! Nä nu ska jag upp och röra lite på mej. Tydligen tar det en halvtimme att ta sej till min gate så lika bra att jag börjar röra mej. 

Vi hörs i Australien. Jag har 4 timmar att fördriva där så det lär komma minst ett blogginlägg då! 

Off I go

Nu sitter jag på Arlanda med en smoothie och ett gäng nyinköpta tidningar och lite nötter. Jag tar chansen och njuter av resandet medan jag kan! Det är ju det här jag brukade gilla innan jag fick barn, att försöka göra själva resandet mysigt också – inte bara ha destinationen i fokus. Med barn blir det ju gärna så. Att man bara fokuserar på att komma fram, det är liksom enda ljuset i tunneln haha. Jag skratta åt det nu, men när jag flyger själv med tre barn (för det lär ju hända i framtiden) är jag nog inte lika munter! 

Hursomhelst nu ska jag iaf koppla av och känna mej nöjd över att min vistelse i Italien och Sverige blev så bra. Och att allt gått toppen hittills med packning osv. Jag sa till pappa när vi kom fram till Arlanda, att jag undrar just om jag nånsin kommer sluta vara lite nervös och småstressad varje gång innan jag checkat in och sitter vid gaten och allt är KLART.

 Jag läste en intervju med Skavlan där han sa att han har som en tävling med sej själv varje gång han ska flyga där han ser hur sent han kan dyka upp på flygplatsen och ändå hinna med planet! Fy för det tankesättet säger jag, jag hittar mycket hellre andra utmaningar som får igång adrenalinet. Mina älskade sporter som downhill mountainbiking tex – där får jag ett positivt stresspåslag som jag mår bra av. 

Att jäkta för att hinna med flyg däremot, det är faktiskt en mardröm som jag ofta drömmer om jag är stressad. Alltså något jag gör allt för att undvika i verkliga livet.

Nu är det dags för mej att boarda planet! 

Redo för hemfärd

Det har varit en omtumlande dag på många sätt. Det är ju alltid många känslor i omlopp när det är dags att säga hejdå, men just idag var det fler än vanligt vågar jag nog påstå.

Hur som helst är jag redo att flyga hem nu. Imorgon kl 14.45 går planet och det lär bli en rätt tuff resa, det har jag ställt in mej på. Jag har nämligen tre timmar mitt i natten i Dubai att fördriva efter 6 timmar på planet och sen ytterligare 4(!) timmar, också på natten, när jag kommer fram till Melbourne efter 14,5 timmars flygresa. Jag landar sen i Queenstown kl 11.30 på tisdag efter dom sista 3 flygtimmarna.

Men då får jag ÄNTLIGEN krama min älskade familj! Gud så jag längtar.

 

Morgonpromenad imorse. Nu är det verkligen höst! 

Sånt jag hade förträngt

Mamma och jag kom just hem från Bridget Jones´s Baby – en sån himla mysig film! Lite extra kul då jag kunde relatera till Bridget som är gravid i filmen, fast med skillnaden att jag har koll på vem farsan är😉

Jag undrar just om det inte är en liten kille som ligger i min mage. Jag har nämligen fått tillbaka gravidkrämpor jag hade förträngt… Med L i magen så hade jag problem med hormonfinnar på bröst och rygg och nu har dom återvänt! Jag får för mej att testosteronet som kommer med grabbar även kan göra att finnar hos mamman mer vanligt förekommande?!

Min hy är förresten oerhört känslig i allmänhet sen jag blev gravid, den reagerar på allt möjligt. Ansiktstvätt, lotion och tvål som jag i vanliga fall inte alls har problem med. Nu har jag dessutom fått nån slags eksem på ben, mage och armar. Små röda upphöjda prickar som kliar till och från. Så himla trist! Kan jag inte bara få glädjas över min växande mage och känna mej lite fin?! Särskilt nu när det hemska illamåendet jag hade från vecka 6-11 har försvunnit.

Oh well jag mår toppen i övrigt så jag ska inte klaga! Det här är ju den bästa tiden av graviditeten, den gyllene andra trimestern, så jag ska njuta innan alla andra krämpor slår till😉

 

Min älskade mamma och jag: