…. Nu däremot är det fasen synd om mej. Så himla förkyld! Känner mej verkligen sjuk och ynklig. Känns som det aldrig slår fel, jag blir sjuk varenda gång C:s föräldrar kommer hit. Antagligen för att kroppen slappnar av en aning av att veta att vi plötsligt har lite stöd och hjälp. Kroppen passar på att bli sjuk när det är möjligt liksom.
Det verkar iaf som det mest är en ”head cold” med rinnande näsa och huvudvärk. Visst känns det i halsen också litegrann men inget riktigt halsont. Har jag tur så försvinner det på 3-4 dagar som det gjorde med L… Sen får jag sluta att dela med mej av min vattenflaska till höger och vänster (inom familjen). Barnen får ha sina egna vattenflaskor permanent i bilen. Det funkar ju inte att jag ska få varenda skol- och förskolebacill. Fast jag har ändå klarat mej rätt bra, senast jag var sjuk minns jag inte? Tror det var innan vi reste till Sverige, över ett halvår sen med andra ord.
Imorgon måste jag ringa och anmäla vår flytt till el-, TV-och internetbolag. Jag avskyr sånt och trots att vi flyttar relativt frekvent är vi ofta ute i sista stund. Kanske därför?
För att nämna något positivt så har lämningarna på L:s skola blivit något lättare. Han är fortfarande ledsen men inte lika och han verkar ha kommit in i klassen bra tycker jag. Fick dock höra igår att dom kanske inte kommer ha samma lärare nästa termin, eller ens gå i samma klass. Tydligen så roteras både lärare och elever varje termin! Än en gång något som är helt annorlunda från Sverige…. Jag kan fortfarande minnas min första lärare i lågstadiet, Kian med en sån värme. Hon var en underbar lärare och blev en stor trygghet för mej och alla klasskamrater under våra tre första år i skolan. Önskar att det vore likadant här!
Minns ni era första lärare?
Em´s liv i Kiwiland 
Säkert att det kan vara därför du blivit sjuk, kroppen slappnar liksom av lite när den kan och då säger det ofta ”pang”! Hoppas packningen går bra trots allt. Och vet du, även om jag inte alls känner dig så får du inte tro att man tror söker ”tyckasyndomdig” empati! NO NO önskar dig verkligen att allt ska gå bra! Du verkar vara en så god och fin människa. Vila om du kan och kurera dig. Kram
Jag minns min första lärare med skräck. Jag är 65+ så det var några år sedan, men jag glömmer henne inte. Tror inte att hon tyckte om små 7-åringar.
Åh nej vad tråkigt! Men jag förstår att det såklart finns såna skräck-exempel också… Då man bara vill byta lärare fortare än kvickt!
Krya på dig! Hoppas du kan få bli lite ompysslad av svärföräldrarna 🙂 och jag tror ingen som läst din blogg ett tag tycker att du skriver tyckasyndominlägg, gillar verkligen dun ärliga stil och precis som andra som kommenterar önskar vi att ni alla får må bra och att allt löser sig för er
Tack! Ja att svärföräldrarna är här underlättar väldigt mycket just nu 💜