Mitt i natten

Klockan är tre och jag har varit vaken sen kl ett när A kom in och ville ha hjälp att bli omstoppad. Jag kan omöjligt somna om… Tankarna snurrar i 190.

En gång i månaden åker jag ner i en liten dipp när jag liksom känner behovet att omvärdera hela mitt liv. Jag får ömsom påminna mej själv om att det förmodligen ”bara” är PMS samtidigt som dom här perioderna säkert kan bidra med något positivt också även om det inte känns så när jag är mitt uppe i en.

Min självkänsla blir plötsligt låg och jag tvivlar på mej själv i de flesta sammanhangen. Det mesta känns fel och jag kan komma på mej själv att tänka hur värdelös jag är som inte har någon riktig karriär och hur lite jag åstadkommit. Bloggar och Instagram med alla lyckade vackra människor och perfekta liv slutar inspirera och gör bara att jag slår lite mer på mej själv.

Jag tänker att det var världens misstag att flytta till Nya Zeeland och ja tillochmed mitt äktenskap tvivlar jag på. Allt känns fel helt enkelt. MEN. Jag vet ju att det mesta är hormoner som spökar. 

Samtidigt så kan det säkert vara bra att ha såna här små dippar ibland (jag önskar bara att det slapp ske var fjärde vecka) när jag rannsakar mej själv och tittar på vad jag faktiskt kan ändra och påverka själv. Så! Nu känner jag mej genast lättare till sinnet och förhoppningsvis kan jag sova igen. 

Att ”skriva av mej” är något jag gjort i hela mitt liv. Jag började skriva dagbok när jag var 8-9 och har faktiskt kvar alla dagböcker i en låda i Sverige. Kanske skulle det här inlägget bättre platsat i en av mina privata dagböcker men vem vet, kanske hjälper jag någon med mina ord. 

Dela gärna med dej om du har liknande tankar ibland och hur du bäst gör för att ta dej ur en ond tankespiral. 

Night Night

14 reaktioner till “Mitt i natten

  1. Hoppas du fick sova sen!

    Karriärmässigt och relationsmässigt är jag supernöjd, känns som att det är perfekt liksom. Jag har jobbet jag vill, vet hur jag vill utvecklas och är dessutom i en relation som är så där dreamy att jag får nypa mig själv ibland. Kunde inte ha haft mer tur. Däremot kan jag ligga vaken och fundera över vänner jag saknar. Om jag gjorde fel, om jag borde gjort annorlunda. Kan liksom fastna i dumma cirkelresonemang där jag grubblar över grejer jag verkligen bara borde släppa.

    Händer bara nån gång per månad, resten av tiden är allt bra. Lite jobbigt men så värderar jag mina vänner så högt att jag saknar dem jag inte har i mitt liv längre.

    1. Hej Jo, tack för din kommentar! Känns skönt att höra att jag inte är ensam om mina grubblerier även om vi såklart alla funderar över olika grejer. Vad kul att du är så nöjd med både jobb och din relation, underbart ju! Jag tycker du verkar vara en väldigt fin vän, en som bryr sej och funderar över varför vissa vänrelationer tagit slut. Men som du säger så är det förmodligen bara onödigt grubblande. Jag är likadan, kan ibland haka upp mej på småsaker jag sagt eller gjort och verkligen har svårt att släppa dem… Så onödigt egentligen! Kram

  2. Helt normala grubblerier och tankar du har och upplever skulle jag säga. Dock måste det vara tufft och påfrestande att det händer varje månad. De allra flesta ”normala” personer har sina tvivel, tankar osv om sig själv, vilket jag personligen tror är bra på ett sätt. Man får distans till saker, reflekterar och förhoppningsvis landar i att man faktiskt har det bra. Och fina du, tvivel i all ära, men tänk mer på hur BRA du är, vad du åstadkommit och som person utvecklats. Allas karriärer ser olika ut, tycker du har kommit långt och är oerhört effektiv som jag känner dig genom bloggen. Sträck på dig mer! Se på dig själv utifrån och jämför inte med andra som är ”omöjliga” att eftersträva. Och ALLA har sina mindre bra sidor på flera sätt. Jag har själv jobbat mkt med mina tvivel på mig själv, självkänsla osv. Har idag ett jobb som jag på riktigt älskar oerhört mycket, går alltid dit med ett leende trots att det ofta är intensivt. Tacksam är förnamnet. Dock ingen pojkvän, men trivs med det och uppskattar det djupt ärligt talat, Skickar en styrkekram!

    1. Åh Åsa, du är bara för snäll! Tack än en gång för dina ord, dom värmer så. Idag har jag en mycket bättre dag och jag kan se att alla mina grubblerier och tvivel såklart var en aningens överdrivna. Men samtidigt är det som jag lär mej nånting varje gång jag får en dipp. Det är mycket undermedvetet som kommer upp som jag förmodligen behöver titta på. Sist men inte minst, så får ju några jobbiga dagar då och då mej att verkligen uppskatta när livet är på topp! Stor kram till dej! PS. Tack för alla toppenfrågor på mitt senaste inlägg, jag ska försöka svara i ett videoinlägg snart 😊

  3. Hej hej!
    Jag har aldrig kommenterat tidigare,men nu kände jag att det behövs.

    Det är inte roligt att få såna där dippar, jag får det också. Det är helt normalt och säkert pms…
    Du verkar iallafall få ut lite tankar och värderingar från ditt, det tycker jag låter bra. Men otur att det sker så ofta.
    För min egen del får jag perioder,några dagar varje månad, som jag bara haaatar allt. Inget känns positivt. Just där och då förstår jag inte att det är sådana dagar men väl efteråt, när inget känns sådär dåligt längre,så kan jag känna Aha, det var psm 😉

    Att du tvivlar på vart du bor är ju också helt normalt. Du bor långt från ditt ”hem”land och din familj. Alla som bor utomlands har nog de känslorna att brottas med…

    Sen vill jag bara säga att du verkar vara en SUPERBRA mamma till L och A!!! Man blir imponerad när man läser din blogg. Du har ett bra ”tänk”/kommunikation med dem, du hittar på massa skoj med dem och ni verkar helt klart njuta av er familj. Men skönt nu att själva flytten är över;-)

    Se till så att du fyller på med egen energi för att orka 💗
    Vi hejar på dig genom bloggen 😉
    Kram från johanna

    Ser nu att min kommentar kanske blir lite platt. Men jag menar bara väl.

    1. Din kommentar är allt annat än platt!! Jag blir så glad av att höra dina ord – TACK 💖 Skönt också att höra att man inte är ensam med såna där perioder… Jag brukade heller aldrig inse varför jag mådde dåligt förrän senare men nu har jag lärt mej att se ett mönster vilket faktiskt hjälper litegrann (även om jag fortfarande får dippar så kan jag se ett slut på dem). Tack för dina fina ord! Stor kram

  4. Hej,

    Har aldrig heller kommenterat förrut, men tack för en inspirerande och fin blogg!
    Jag kan tipsa dig om Annika Norlins sommarprat från förra året( finns på sr.se) där hon pratar om hur vi påverkas av hormoner och ger inblickar vad PMS ställer till det med varje månad. Ett jätteintressant program! Anna

  5. Hej Em här kommer en kommentar från Australien. Jag måste bara kommentera på detta för jag känner igen mig på pricken. Hade en PMS i helgen o samma visa varje månad orolig för allt, förstår inte varför jag bor i Austalien( partner) ingen själkänsla you name it till jag kommer på att det är PMS och gråta en hel dag..lustigt att det kommer som en överaskning varje månad…blev tvungen att googla pms för att jag tycker på något sätt att den blir värre ju äldre jag blir…o jo visst kunde det vara så vilket jag råkade klämma ur mig mellan tårana till min partner, vilket han kollar på mig med skräck i blicken och undrar om det kan bli värre än så här .:)Ja du är inte ensam med dessa tankar o känslor. Hoppas du mår bättre nu:) Ps Gillar din blogg för att den har stor igenkännings faktor som utlands svensk skönt att läsa att man inte är ensam med att ha familjen långt borta och allt vad det hör till /Evie

    1. Hej Evie! Jag känner exakt likadant, det blir absolut värre ju äldre jag blir! Jag brukade aldrig ens känna av när jag skulle ha mens, hade ingen aning när den var på väg. Nu känns det som hela min värld vänds uppochner varenda gång… Eller så är jag bara bättre på att se mönstret? Äh jag vet inte. Jobbigt är det iaf! När jag pratar med mina närmsta vänner så är det många som upplever samma sak så vi verkar ju åtminstone inte vara ensamma. Jag har testat lite olika grejer, blandannat detta http://www.healthpost.co.nz/healtheries-evening-primrose-oil-1000mg-heep.html?gclid=CjwKEAjwpqq6BRC99aKUkaSjuDsSJAC0pNTVGVCa9Ngviz4TA-RsL89UnMPwB5cOxMW_11MX40btSBoC6lLw_wcB

      Läs och se vad du tror. Jag tycker faktiskt att tabletterna hjälpte litegrann om det nu inte bara var inbillning. Måste köpa nya för dom har tagit slut! Kramar

  6. Det är nästan läskigt ibland vad jag känner igen mig mycket av vad du skriver! Att tvivla på precis allt för att sen några dagar senare älska allt! Har ju själv en man från Australien och allt detta med tankar kring att det är så långt iväg mellan familjerna och ja allt som har med det att göra är så skönt att läsa om och att prata med andra om som är i samma sits! Tack för att du delar med dig! Du har en riktigt bra blogg och det är så kul att följa er! Jag drömde en natt att jag träffade dig i NZ och vi gick och fikade 😀😀 Haha tänk bara genom en blogg! Men om jag kommer till NZ igen så hade jag gärna gått på ett pass med dig 🙂 Älskar själv yoga! Ta hand om dig och Keep up the good work 😉

    1. Hej Ida! Tack för din kommentar! Vad glad jag blir att du gillar min blogg och känner att den peppar och inspirerar 🙂 Jag skulle gärna ta en fika med dej om du kom till Queenstown! Eller som du sa, träna ett pass ihop 🙂 Kram! Ps. Toppenbra frågor, svar kommer i veckan

  7. Jag är verkligen dålig på att rannsaka mig och mitt liv, se över och förändra. Livet bara sker, liksom. Jag trivs och har det nästan oförskämt bra men måste snart inse att jag kanske aldrig kommer bo på landet, ha en egen häst, bli författare, flytta utomlands, etc etc. Det finns tid kvar, jag vet, men eftersom jag inte faktiskt planerar och försöker förverkliga så lär jag ju leva vidare på samma plats och med samma jobb. Har idéer och tankar men inte mod och energi (ens till att rensa garderoberna…).

    1. Vad modigt av dej att erkänna det! Det ÄR verkligen skitläskigt att rannsaka sej själv! Ibland vill man helst inte kännas vid det som kommer upp. Men på ett annat plan så känns det både skönt och befriande efteråt, som en nystart! Ibland hjälper det med att bara göra en liten förändring, börja med nån ny hobby tex eller ta en online kurs i något som intresserar en. Plötsligt så känns det som man tagit kontrollen över sitt liv igen! Testa vetja!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s