Plågsamt långt 


Vi har flugit 6 timmar men det är fortfarande över 8 timmar kvar till Sydney…. Fy fan rätt ut sagt. Nu lider jag. Jag har fönsterplats vilket i sej är bra men jag har ett äldre par bredvid mej som jag inte gärna vill störa i onödan.  

Annars skulle jag gärna upp och gå lite, mina fotleder och fötter svullnar upp när jag sitter så här länge. Minns inte att jag hade det problemet när jag var yngre. Måste vara åldern?! 

Jag får glädja mej åt att jag iaf inte har en gråtandes bebis med mej som några andra stackars föräldrar här på planet. Då känns det olidligt på riktigt! Ibland tänker jag att det skulle vara supermysigt med en bebis till. Ja inte bara bebisen såklart utan ett tredje barn. Andra gånger känns det som en mindre bra idé. 

Ska jag vara ärlig så saknar jag inte bebistiden. Visst finns det härliga saker också som bebisgos och mysiga promenader men mest tänker jag sömnbrist, att känna sej konstant bunden, väldigt lite fritid och att det faktiskt är rätt tufft för förhållandet. Säkert inte för alla men sömnbristen gjorde iaf oss väldigt trötta och griniga. Sen har vi ju såna intressen som kanske inte går utmärkt ihop med bebisar. Både jag och C har ett stort frihetsbehov och älskar att vara ute och cykla och köra hoj. Där blev det lite av en dragkamp mellan oss. 

Vi har sagt att vi väntar tills A börjar skolan och känner efter hur vi känner då. Men då är jag 36! Lägg till nåt år om det tar tid. Och sen nästan ett år som gravid, då är jag 38 plus när bebisen kommer. Och C nära 42. Det känns faktiskt i äldsta laget. Fast det beror ju helt på vad och vem man jämför med, många får ju sitt första barn vid den åldern. Särskilt i Queenstown där medelåldern för mammor hela tiden verkar stiga. Men eftersom jag var 27 när jag fick L så känns det som ett stort hopp att skaffa ett tredje barn 10 år senare.

Men vi har två fantastiska barn, något jag är mer än tacksam för. Framtiden får utvisa vad som sker. Just nu håller jag på att längta ihjäl mej efter mina älsklingar, som jag ska krama dom på flygplatsen! 

En reaktion till “Plågsamt långt 

  1. Oj, vad jag funderade på ett ev tredje barn under en period! Det tog tid att få första, gick enklare med andra och jag tänkte redan efter ett par dagar att man kanske skulle skaffa en trea – jag som inte alls fattat grejen med det tidigare… Men vi väntade och jag har nu passerat 40, så i kombination med att de två räcker till ganska bra och jag absolut inte längtar till bebistid med mammaledighet (ensamhet) eller 1-årsperiod då man måste springa efter och passa hela tiden, så blir det ingen trea här. Men när man läser om dem som tycker det är så mysigt, enkelt, fulländat, så stör det lite 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s