Vilse i bergen

Gårdagens hajk blev lite av ett ofrivilligt äventyr. Jag och D hade bestämt att vi skulle hajka New Chum, en led i Arrowtown som vi gjort flera gånger tidigare. Bara det att den här gången så gick vi vilse av oklar anledning. Antagligen pratade vi för mycket och plötsligt hade vi hamnat helt ”off track”. Vi bestämde oss för att försöka gena tvärsöver berget till vandringsleden vi visste fanns ”nånstans därborta”.

Såhär i efterhand skulle vi kanske bara vänt om, istället för att slira nerför leriga backar, zigzaga genom täta träd och ta oss igenom en himla massa taggiga buskar. Men nånstans var det lite av ett äventyr också! Tills jag fick syn på vad klockan var – två, en halvtimme innan jag skulle hämta A på förskolan och vi var fortfarande bara halvvägs tillbaka. Jag fick nån slags eld i baken och sprang hela vägen till bilen, fattar inte hur jag orkade med kände mej superstark och kände inte ens av nånting i knäna som jag brukar göra efter bara nån kilometer. Jag har svårt att avgöra hur långt jag sprang men minst 3 km iaf. I VÄLDIG kuperad terräng! Jag tappade D i slutändan som pustande sa att hon skulle gå sista biten. Helt förståeligt 🙂

Jag kom fram till bilen 25 över två och hade därmed 5 minuter på mej att köra till förskolan. Kom såklart lite försent men bara 10 minuter vilket ändå var inom A:s ”gratis-tid” på förskolan. Barn över tre år har 6 timmar varje dag som är subventionerad, övrig tid eller yngre barn får man betala för. Jag brukar ju bara ha A på förskolan i tre timmar som mest men från och med den här veckan ska vi börja låta henne vara kvar lite längre på onsdagar. Jag dök upp röd i ansiktet och helt genomsvettig, jag hade vad det kändes som sprungit för mitt barn!

Nästa gång ska jag inte vara så äventyrlig att jag kommer för sent till hämtningen.

 

Bilder på ett annat berg från en annan dag: 

IMG_1332

IMG_1368

En reaktion till “Vilse i bergen

  1. Avundsjuk på hajk i vackra berg (inte att avsluta med stressad rush)! Vet inte om du provat olika underlag tidigare men jag har en bekant som är svinduktig på att springa men fick problem med sina knän. När hon övergick till trail, alltså naturstigar, skog, berg etc så känner hon inget alls! Inte ens vid rätt extrema löparresor som hon är med på runtom i världen. Men kör hon en halvmil på asfalt så får hon ont igen. Så att springa i bergen kanske är din grej 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s