Att sova i tvätthögen


Det har varit en mindre bra morgon. Den värsta sorten faktiskt. Jag tappade det helt imorse efter att i vanlig ordning behövt tjata femtielva gånger på L att han skulle lägga ifrån sej iPaden och komma och göra sej i ordning för skolan. 

Droppen var att C satt på soffan mellan barnen och sa inte ett ljud. Yes han är sjuk etc men ett litet ”come on kids, listen to Mum now” var det enda som behövts för att jag skulle ha kännt lite stöd. Jag hade velat skrika på C men istället så var det L som fick hela skopan.  

Det slutade att vi alla åkte hemifrån i tårar, så himla onödigt. Jag kände mej så jävla misslyckad som mamma. Jag får verkligen inte bli sådär arg, det är mitt ansvar som mamma. Men idag kokade jag över. Längtar tills jag får krama om L idag efter skolan. Älskade unge, imorgon gör vi om och rätt.

Från och med imorgon är det inga iPads på morgonen innan skolan. Jag tror faktiskt att det är lösningen på rätt många problem. Hoppas jag har rätt!

Jag ligger just nu i en hög av rentvätt som jag skulle ha vikt. Istället slöt jag ögonen i fem minuter och skrev sen ett blogginlägg. Ja ja. Tvätten lär inte springa iväg, den finns kvar ikväll.. Nu ska jag packa barnens och mina simkläder och åka mot L:s skola. Sen bär det av mot simhallen. Jag har noll lust med det men L har simlektion och sen badar vi alltid tillsammans efteråt. Det blir nog bra när vi kommer dit. 

Hej på en stund från en trött mamma.

2 reaktioner till “Att sova i tvätthögen

  1. Men alla mammor tappar det. Jag hade en skitsöndag med mina barn. Vi åkte på en utflykt menad som något mysigt för hela familjen men ingen var happy. Ungarna var hungriga, jag var trött, det var för mycket folk. Sen stressade vi hem för att hinna med en middag med kompisar och det var för mycket för både mig och barnen. Slutade med att jag fick ett tok-utbrott på barnen, skrek och gapade. Och sen fick jag naturligtvis vrål-ångest. Pratade med dem innan de somnade och bad om ursäkt men sov ändå knappt något på hela natten och kände mig som den mest ruttna människan på hela jorden. Men vi gör så gott vi kan och jag tror ärligt talat att de kommer klara sig utan större men i framtiden. Gissar att gravidhormonerna inte gör det bästa för våra humör heller.
    Så om det är något tröst är du inte ensam – det hjälpte i alla fall mig att läsa ditt inlägg idag!

    Kram

    1. Tack snälla du för din ärliga kommentar! Den kom verkligen helt rätt i tid. Vi mammor måste peppa varann och inse att vi inte är ensamma om att ha dom där dagarna när man känner sej som en genomsur mamma. För tänk så många gånger vi gör rätt och agerar på bästa sätt, men det glömmer man ju så lätt bort när man står där och känner sej helt misslyckad.
      Och ja våra gravidhormoner hjälper verkligen inte till! Stor kram till dej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s