Glädjerush! 

Jag letade fram min gamla mountainbike ur garaget idag och stack iväg på en tur när C äntligen kom hem från sin cykling. Det var så nära att det inte blev av så min lycka av att äntligen få upp pulsen och svettas lite (utan nån smärta i hälen) var extra stor.

Jag är verkligen en sån där jobbig person som ÄLSKAR träning! Jag njuter av att känna pulsen gå upp, låta lungorna jobba och musklerna riktigt svida. Det är något av det underbaraste som finns!

Dock inte sagt att jag alltid har motivationen där, ibland har även jag svårt att komma iväg/ut/igång men efter en period med sjukdom eller skada när jag inte kan eller får röra på mej, längtar jag alltid extra mycket efter träning.

Och nu som gravid, i början av graviditeten gjorde den förlamande tröttheten och illamåendet att jag inte ens orkade tänka på träning, och ännu mindre utöva någon. Så att det äntligen vänt och jag fått tillbaka energin igen är så himla härligt! 

Nu blir det cykling, yoga och simning tills hälen känns bra igen. Mitt motto när jag har en skada är att försöka fokusera på allt jag kan göra istället för det jag inte kan. Fast som ni läste i förra inlägget så måste jag först ta mej igenom en stunds ”tycka-synd-om-mej-själv” tankar… 

Sen kör jag igen!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s