Motocross, ettårskalas och glassfest

 

Vilken dag! Fattar inte att jag fortfarande är vaken. Vi har varit i Cromwell och ungarna har kört cross till L:s hoj bokstavligen ramlade i bitar. Då packade vi ihop, åkte hemåt och duschade och bytte om (och jag hann med ett snabbt styrkepass medan C tvättade motorcyklarna). Sen ritade barnen varsin teckning till lilla S som nyss fyllde ett! Efter att vi hade stannat och köpt en jättefin snöbollsblomma körde vi ner till Lake Hayes Estate där N och K bor. Där var det fullt ös med en massa barn och vuxna. Jättekul att träffa alla i vårt ”cykel-gäng” igen, det var verkligen evigheter sen.

Vi kom fram till att dynamiken har förändrats en hel del sen vi cyklade downhill och drack öl tillsammans varje fredag för en sisådär 8 år sen. Nu har nästan alla barn som i sin tur rejsar omkring på sina cyklar. En hel del gravida magar syntes också! Så roligt ändå. Jag saknar sällan livet före barn. Visst kan jag längta efter egentid men det går ju faktiskt att få ändå med lite planering. Plus att jag sätter så otroligt mycket mer värde på den tiden nu än då jag hade hur mycket av den som helst!

Efter kalaset som även visade sej innehålla BBQ åkte vi in till stan och åt glass. Egentligen hade vi planerat att käka indiskt men det kändes mycket trevligare att vara kvar på kalaset och äta och umgås en stund till.

Men glass i stora lass blev det! Min var så stor att jag bara fick i mej halva men jag njöt av varje tugga haha. Bebis också tror jag för jag kunde känna hur det sparkade i magen! Nu är jag inne på vecka 20 – halvvägs på riktigt 🙂 Känns som jag skrivit det flera gånger men nu har halva tiden faktiskt gått. Det känns galet, på sätt och vis är det som att vi nyss fick reda på att jag är gravid. Det känns fortfarande tidigt i graviditeten. Ett bra tecken antar jag!

Jag VET ju att de sista veckorna kommer att vara nära på olidliga. Jag var så less på att vara gravid sist att jag inte visste vad jag skulle göra med mej själv i slutet. Min kropp var så trött och sliten och mitt immunförsvar var verkligen i botten. Allt jag ville var att lilla A skulle komma ut så jag kunde börja leva igen! Låter säkert dramatiskt men så kändes det.

Samtidigt så vet jag hur otroligt tacksam jag ska vara (och är!) över att jag har så förhållandevis lätta graviditeter. Tänk att må konstant illa eller vara så sjuk att du behöver vara sängliggande eller tom inlagd på sjukhus stora delar av graviditeten. Vilken mardröm. Dessa mammor är verkligen hjältar!

 

 

Hela familjen på Pantagonia glass café. A envisas med att titta i kors så fort det ska tas kort medan C helst inte tittar in i kameran alls. Tur att mamma och L vet hur man gör haha 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s