”Sov medan du kan”

Vilket skämt. Den som kom på det uttrycket har uppenbarligen inte varit gravid själv. I natt var jag vaken mer än jag sov. Jag längtar tills bebis är ute så mina vaknätter iaf har ett syfte. Just nu känns det så himla värdelöst att jag ska vara uppe halva nätterna utan anledning.

Jag tänker jättemycket på förlossningen just nu. Hur det ska gå, var och när det kommer att ske. I vecka 36 ska jag få ett möte med en förlossningsläkare som kommer att bedöma mitt fall och ge en rekommendation om var jag bör föda. Invercargill eller om jag ses som tillräckligt ”risk fri” att föda här i Queenstown.

Fastän jag inte behövde eller ville ha mer än lustgas med A så är jag rädd att vetskapen om att ytterligare smärtlindring inte finns att tillgå på sjukhuset i QT, kommer göra att jag blir nervös och orolig att en epidural skulle behövas. Det där med att vilja ha det som inte går att få… Det är ju typ jag jämt haha.

När jag är hemma själv med barnen så är jag uttråkad som bara den och vill inget hellre än att träffa någon annan vuxen, om jag har en massa inplanerat så vill jag bara vara hemma, drömmer om utekvällar när jag sitter i soffan och tvärtom. Så ocharmigt eller hur? Finns det nån annan som känner igen sej?

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s