Let’s walk

Jag är så redo för den här bebisen att komma NU. Eller okej, när C är hemma från farmen. Till helgen vore perfekt om jag får önska, särskilt eftersom min barnmorska jobbar då. Samtidigt är jag orolig att jag fortfarande har flera veckor kvar…. Jag har blivit alldeles deppig av att följa en del gravidas konton på Insta och Bloglovin. Så många verkar gå ÖVER tiden. Jag tänker främst på Yoga Girl och Ebba Von Sydow . Yoga Girl väntar ju sitt första barn så henne bör jag kanske inte jämföra mej med men att Ebba går över tiden med sitt tredje känns ju inte så hoppfullt….

Fast om det är nån man ska jämföra med så är det ju sej själv och sina tidigare förlossningar. A kom i vecka 40 + 5. Eventuellt felar det på några dagar då jag gissar att även hennes BF egentligen var den 31:a Mars, inte den 27:e Mars. Isåfall så föddes hon ju på 40 + 2.

Med L snittades jag i vecka 39 och hade verkligen noll känningar att en förlossning var på G eller ens i närheten att ske. Som jag nämnt tidigare så KÄNNER jag ju så mycket mer den här gången, sammandragningar, foglossning (har faktiskt blivit bättre sen bebis huvud fixerat sej), ett himla tryck nedåt, ilningar osv osv. Vaknar ofta mitt i natten av att hela magen blir alldeles stenhård och sen har jag jättesvårt att somna om.

Så antingen är det nära eller så är det bara min kropp som tredje gången gillt reagerar mycket starkare i slutet av graviditeten. Nu är jag i vecka 38, eller 37 + 3 för att vara exakt. Bebis är med andra ord ”färdigbakad” och kan komma närsomhelst. Eller så är det veckor kvar…. Vem vet. Jag tycker att magen inte borde kunna bli så mycket större nu. Det känns ärligt talat som jag bara är en stor mage som går omkring. Jag slår konstant i den i dörrar osv då jag glömmer bort hur mycket den petar ut. För att inte tala om det eviga spillandet. ALLT hamnar ju på magen!

Hursomhelst, jag sov typ inget i natt. Kanske för att det var fullmåne eller så är det bara alla tankar som snurrar som gör mej sömnlös. Så när jag lämnat av A på förskolan åkte jag faktiskt hem och la mej en stund på sängen. Är så tacksam att jag kunde göra just det och inte behövde stressa vidare till ett jobb. När klockan ringde efter en cirka 50 minuter så snörade jag på mej träningsdojorna och tog bilen ned till Jacks Point Walking track. Jag har längtat i flera dagar att komma ut på en promenad eller cykeltur men jag har varit själv så mycket med barnen att det inte funnits möjlighet till det. Men idag gick det! Så jag struntade i duggregnet och det gråa vädret och tog mej med lite möda högst upp på toppen. Som jag nämnde har faktiskt foglossningen blivit mycket bättre nu efter att bebis har sjunkit ned. Det är som hela mitt bäcken stabiliserat sej. Det är jag tacksam för!

Dom säger ju att promenader är bra för att sätta igång förlossningen… Jag hoppas att det ligger nåt i det!

 

 

Om ni tittar riktigt noga ser ni två små prickar skymta typ i mitten av bilden. Det är bilparkeringen. En vit och en svart bil. Så högt upp var jag alltså! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s