He is here!

Han kom till världen igårkväll, klockan 21 föddes han – vår älskade kille! Men det var ingen liten kille… 4,22 kilo och 56 cm cm lång!! 💙 

Vi har med andra ord två barn födda på samma dag men vad gör det? Jag är så fantastiskt lycklig att han äntligen bestämde sej för att komma ut! Ska jag var ärlig så visste jag direkt på morgonen igår att det här är dagen han föds. Kände det på mej bara. Hade bråttom hela dagen med att greja det sista jag ville få gjort. Viktigast var såklart att hinna fira A! Och det gjorde vi 💕 Presentöppning på morgonen och lunch på Mc Donalds precis som hon önskat. Sen åkte jag till mataffären och köpte snacks och frukt till sjukhuset samt fyllde kylskåpet hemma.

Värkarna började komma kring tvåtiden, då var dom fortfarande oregelbundna och ”lätta”. Jag skickade ett sms till min Midwife och skrev att bebis nog kommer idag eller ikväll varpå jag fick instruktioner att ringa henne så snart värkarna kom med 3-5 minuters mellanrum. Det dröjde inte särskilt länge innan dom kom tätare och var starkare. Jag tajmade dom med min gravidapp vilket var väldigt smidigt. 

Vid fem ringde jag Midwife och barnvakt och åkte sen åkte vi in mot sjukhuset i Queenstown. Jag var så himla nervös att jag inte skulle vara öppen alls mycket men jag oroade mej i onödan. Jag var öppen 6 cm och dom kommande timmarna gick undan. Jag fick ett birthing room med tillhörande badrum och spenderade tiden mellan dusch, toalett och att luta mej över sängen. Att föda barn är knappast som på film, där allt grejas undan på nån kvart och det är rent, snyggt och lätt. 

Verkligheten är något helt annat! Kräks, blod, slem och bajs är mera troligt… Herrgud alltså, jag kände mej stundtals som ett djur. Förlåt känsliga läsare men det är som att kroppen bara vet vad den måste göra, och det bästa du kan göra är att följa med – inte kämpa emot. För mej innebar det att jag kräktes upp allt jag hade i magen, tog mestadelen av värkarna ståendes/hängandes mot en vägg samtidigt som jag gjorde läten jag inte trodde jag var kapabel av. Men mitt i allt det här djuriska och främmande beteendet så var det allt så fint ordnat, rummet var helt nedsläckt med endast mjuk ”mysbelysning” och det var liksom stillsamt trots allt. Jag hade lustgas både i badrummet och vid sängen men jag tyckte inte det gjorde nån skillnad. 

När värkarna kom ville jag bara stöna högt och ljudligt och att då ha ett munstycke i munnen som jag skulle suga in och blåsa ut ur gav mej bara en panikkänsla. Så jag släppte lustgasen varje gång jag fick en kraftig värk och gjorde det som kroppen ville att jag skulle. Detta ledde även till att jag kände mej mycket mera medveten än när jag födde A. Då var jag lite som i ett töcken av smärta, chock och lustgas. Men inte igår. Att ha gjort det en gång tidigare och veta vad som förväntades av mej hjälpte såklart också. 

Den här gången kände jag hur bebis rörde sej nedåt och jag kände direkt när jag fått till en ”bra push” som gjorde skillnad. Jag kunde själv säga till min Midwife att nu känner jag att huvudet är på väg varpå jag blev flyttad upp på sängen. Jag fick frågan om jag ville känna huvudet och först sa jag nej men ångrade mej – vilket jag är glad över. Det var så häftigt att känna efter och veta att nu är han nästan här, jag kan ta på honom 💙

Något som tydligen är väldigt ovanligt och enligt sägen sägs ska betyda tur är om att barn föds i sin fostersäck, något vår kille gjorde! Mitt vatten gick alltså inte, utan min Midwife tog hål på säcken efter att huvudet var ute. En annan sak som förvånade mej var att det inte var huvudet som var svårast att krysta ut, utan kroppen! Han hade så breda axlar att dom fastnade och jag var tvungen att lyfta upp benet på sängen och ställa mej i en slags lunge position för att göra mer plats och (äntligen!!) kunna krysta ut hela vår älskade son. 

Känslan då var helt underbar. Det var över. Visst var jag öm och helt skakig i hela kroppen men han var äntligen här. Vår fina alldeles perfekta son! Något som jag upplevde som annorlunda här var hur måna dom var med att låta bebis stanna hos mej. I hela 15 minuter väntade dom med att klippa navelsträngen vilket är bra av jättemånga orsaker, i Sverige gör dom ju det så gott som direkt. Iaf gjorde dom det med L och A. Sen gillade jag hur allt var nedsläckt och hade dimbelysning, det kändes inte alls som en steril sjukhusmiljö.

Tyvärr behövde jag sys en del även denna gång och då uppskattade jag lustgasen mer… Funkade mycket bättre när jag inte hade kraftiga värkar. Plus lokalbedövning såklart. 

Jag blir kvar på sjukhuset en natt till innan jag åker hem till resten av min älskade familj. Njuter av att kunna lägga all fokus på min lilla kille och bara njuta av bebisbubblan innan jag har två (well 3) älsklingar till som kräver min uppmärksamhet. Det har varit toppen att ha C och barnen så nära.

C har kunnat serva mej med både frukost, lunch (bättre än sjukhusets kan jag lova!) och saker jag behövt hemifrån. Sen att barnen kunnat hälsa på också. Det hade ju inte alls funkat om vi varit i Invercargill. Så allt som allt är jag SÅ himla nöjd med med hur allt blev. Det enda jag kan sakna är Danderyds lyxiga BB-hotell och deras fantastiska restaurang, sån skillnad från här. Men samtidigt en himla petitess i det stora hela 💕 Bo på fina hotell och äta god mat kan jag göra andra dagar när jag inte föder barn 😉

Jag är så obeskrivligt lycklig just nu!

19 reaktioner till “He is here!

  1. Åh så underbart, Stort Stort grattis till er fantastiska lilla pojke💐 Våra äldsta två är också födda på samma dag, de har ett speciellt band tänker jag💕 Njut nu av er fina lille gosse. Kram Sofia

  2. Stort grattis!! 👶🏼 vad härligt att han äntligen är här och att allt löste sig med sjukhus och så! Jag har följt bloggen med spänning ☺️😅😍 Ta hand om er och hoppas du piggar på dig snabbt. Kram Petra

  3. Men åh så glad jag blev när jag kikade in här, stort grattis till er alla!! 🙂 han är så söt, kan gissa att L och A måste vara så lyckliga att han är här. Kram

  4. Åh vad glad jag blir att allt gått så bra för er! Stort stort grattis till er jättesöta son! Allt har sin mening och du är så otroligt stark. Wow på din inställning till så mycket i livet:) Kramar till er alla 5.

  5. Stort Grattis till eran fina skatt och nytillskott till familjen💙💙💙💙så fint att läsa om hur det gick till!
    många kramar kusin Hanna

  6. Skickar ett jättegrattis även här 😀 Skrev precis på Insta men ett Grattis till skadar inte 😍 Fick tårar i ögonen av din beskrivning av förlossningen! Känner igen mig så mycket!! Njut av er nya familjemedlem!! Så roligt att följa din blogg!!

  7. Måste ju lämna ett GRATTIS! Läser ofta men lämnar sällan någon kommentar. Dock har det såklart varit extra kul för mig att läsa då jag själv är gravid (Bf i slutet av maj) och liksom du bor utomlands. Min dotter är född i Sverige så jag känner igen det där att känna sig som en förstföddeska iom att det är helt andra rutinerna andra länder… Imponerande hur snabbt du samlat dig att skriva ner allt! Stort lycka till med de närmaste dagarna och veckorna! En tid som jag iaf med min första tyckte var lika delar kaos och panik och mys!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s