What he wants


Allt handlar om vad den här lille killen vill just nu. På sätt och vis är han min största utmaning hittills på det sättet att jag ibland inte vet varför han gråter. Samtidigt är jag ju luttrad vid det här laget, så jag är lugnare i min mammaroll. Jag vet att saker och ting är övergående. 

Med det inte sagt att hans gråt inte påverkar mej, jag blir superstressad av det. Särskilt när vi sitter i bilen och jag inte kan stanna direkt och ta ur honom ur bilbarnstolen. Varje dag är vi tvungna att passera en bro där det pågår ett stort vägarbete och det är ofta min värsta stund på dagen. Har vi otur kan vi ibland fastna 15-20 minuter i bilköer. Det är en hel evighet att försöka underhålla en otålig bebis. 

Jag försöker planera min dag så att vi slipper passera den jäkla bron mer än nödvändigt men det är lättare sagt än gjort då det är den enda vägen hem/till skola/förskola/mataffären. 

Att bebisar börjar gråta av tristess/hunger etc i bilen är ju inget konstigt men det sker även vid andra tillfällen då O:s gråtande är svårare att förklara. Ofta kommer det plötsligt och är jätteintensivt som att han har ont nånstans och sen slutar det lika plötsligt.

Nästa vecka har jag bokat in O hos en chraniosacral therapist/ baby whisperer för att kanske få svar på varför han ibland gråter så här intensivt utan anledning. Jag vet ju att han lätt blir gasig i magen men vem vet, det kan ju vara något annat också. Jag tänker på hur själva förlossningen måste ha varit extra traumatisk för honom då han fastnade med axeln på vägen ut och det tog tre och en halv långa minuter innan barnmorskan kunde sticka hål på fostersäcken och förlösa resten av kroppen. Så hårt som han grät de första minuterna gjorde varken L eller A då dom föddes. 

Tillochmed barnmorskan reagerade så det kan inte vara vanligt. Jag trodde verkligen han hade ont så som han grät men till slut lugnade han äntligen ner sej. 

Jag skulle inte heller ha något emot en behandling hos den här kvinnan då hon även behandlar vuxna. Jag har nämligen haft en sån jobbig stresshuvudvärk de senaste dagarna.. känns som axlarna sitter fast under öronen på mej stundtals. 

Hursomhelst, nu är det hög tid att sova för mej. Klockan är 22, helst släcker jag redan halv tio för att få dom där viktiga timmarna av sammanhängande sömn innan O vaknar. Det gör sån orolig skillnad dagen efter!
Night Night fina läsare 💕

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s