”You swedes eat so healthy”

Min otroligt söta shoppingmaskot. Han tyckte att det var sådär kul att ligga i kundvagnen men höll ut genom hela affären tills vi kom till kassan. Då fick jag bära honom.


Känns som jag springer in på en mataffär var och varannan dag. Jag borde väl planera bättre men trots att att jag nästan jämt har med mej en lista så är det alltid något som glöms bort eller tar slut. Idag var det maskindiskmedel vi behövde men som vanligt kom lite annat med hem också.

Jag fick kommentaren i matkön ”you swedes always eat so healthy” från kunden före. En man jag aldrig sett förr. Jag blev så paff att jag inte kom mej för att fråga hur det kom sej att han kände igen svenska (jag hade A med mej så jag pratade på svenska) utan sa istället att kolla, bland broccoli och frukt gömmer sej två chokladkakor! Men det var mörk choklad ”so still healthy” tyckte mannen. Haha lite kul ändå. 

Det är något jag gillar med Queenstown. Människor kommer från alla jordens hörn och är generellt väldigt öppna och trevliga. Om du vill så finns det alltid chans för lite småprat och en ny bekantskap när du är ute och gör dina vanliga ärenden. Queenstown står aldrig still utan du ser alltid nya människor! En mysig småstad med storstadspuls. 

Sommarminnen

Jag längtar så galet mycket efter sol och värme just nu. En solresa skulle inte sitta fel! Jag hoppas att Sverige kommer bjuda på härlig sommarvärme när vi kommer hem i juli. 

Annars lär ju Dubai göra det. Vi har två nätter och tre hela dagar där på vägen över. Vi vill blandannat hinna med att besöka ett känt vattenland samt åka upp i världens högsta byggnad, Burj Kahlifa. Appropå Dubai så måste jag boka hotell, det har jag inte gjort ännu. 

Här är några härliga bilder från Noosa, Australien. Måste ha varit december 2013 om jag inte minns fel. Australien kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta ❤️ Det var ju där allt började. 



Precis när jag känner att jag inte orkar mer…

…så bestämmer bebis sej för att ge mamma 5,5 timmars sömn i sträck! TACK älskade O. Igår var jag SÅ extremt trött efter flera nätter av alldeles för lite sömn och ville inget hellre än att lämna över O till någon och gå och lägga mej. Bara det att det inte fanns någon. C var och är nere på farmen och nån mormor i närheten finns ju inte heller… Jag längtade verkligen efter  min mamma igår. När A var nyfödd och vi bodde i Sverige så tog jag barnvagnen och en övernattningsväska och knallade över till mamma för att vila och sova ikapp. Det var helt underbart! Jag gick till ICA och köpte några nya magasin och en påse naturgodis och sen hem till mamma och landade i hennes soffa. Förhoppningsvis får jag chans till det när vi kommer hem i sommar, även om vi är på blixtvisit. Två veckor känns som det.

               Som jag längtar efter detta… ❤️



                          Sommaren 2015

Vita Vinterlandskap

Alltså wow, detta är vad vi vaknade till imorse:

 

 

Gissa om barnen är lyckliga! Det faller ju ytterst sällan snö på marknivå här så att barnen kan åka pulka och bygga snögubbar på tomten hör till ovanligheterna. Detta är första gången det händer när vi bor här.

Jag blir alldeles nostalgisk och tänker tillbaka på vintrarna i Sverige när jag växte upp och vi alltid var ute och lekte i snön. Så härligt att mina barn också får uppleva det!

Jag och O har hållit oss inne i värmen och tittat ut på A och L. Nästa år kan O också vara med och leka!

Feeling Blue

Jag köpte två nya nagellack idag för att pigga upp mej själv lite. Här ser ni ett av dem, passande nog i färgen blå 😉

 

Det här har varit en jobbig vecka när jag känt mej låg och trött och haft nära till tårar ganska många dagar. Jag saknar familjen hemma i Sverige väldigt mycket just nu… fast jag vet att Juli kommer vara här i ett ögonblick. Men jag är rädd att semestern i Sverige kommer kännas likadant. Vi är ju bara hemma i två veckor.

Häromnatten drömde jag att jag och A och O stannade kvar ett par veckor extra medan C tog med sej L tillbaka till Nya Zeeland och skolan. Jag önskar nästan att vi kunde göra så. Men när jag berättade om min dröm för L så började han störtgråta. Aldrig i livet att jag åker ifrån dej sa han. Så jag tror inte att det kommer på tal. Inte den här gången iallafall. Jag får se till att göra minst en (eller ett par) resa själv med O innan han fyller två… Sen blir det ju väldigt mycket dyrare. Så trist att avståndet till Sverige är så pass långt att vi alltid måste tänka i pengar. 

Jag önskar att vi bara bodde i en annan stad och att det räckte med en bil- eller tågfärd med barnen och att vi kunde åka och hälsa på mormor och morfar oftare. Tänk att bara kunna sticka iväg en weekend när andan faller på. Jag kan verkligen sakna det där vardagliga, att kunna plocka upp telefonen och ringa mamma under dagen och bestämma träff för en fika. Ta vara på det ni som har era föräldrar nära!

Easter Egg Hunt

I fredags anlrdnade våra närmsta grannar Easter Egg Hunt, något som VÄLDIGT uppskattat bland barnen. Klaudia hade gått all in och köpt korgar åt alla barn och gömt över 100 chokladägg runtom i deras trädgård och hus. 

Stämningen var minst sagt på topp!

Jag har läst i lite bloggar att traditionen med Egg Hunt börjar komma även till Sverige? Stämmer det?

Själv växte jag upp med att vi klädde ut oss till påskkärringar på Skärtorsdagen och gick runt och knackade dörr i grannskapet för att samla godis i våra plåttekannor. 

Hur firar ni och era barn?


Att ladda om

Det har jag gjort idag. Från att ha vaknat på helt fel sida med alldeles för lite sömn så vände till sist hela min dag till något bra. Jag åkte in och träffade en vän för en långlunch medan C var hemma med barnen, det var SÅ skönt att åka iväg själv utan nån tid att passa. Vi valde medvetet det allra minst barnvänliga stället i hela Queenstown, ett litet lyxigt boutiqe hotel i hamnen som serverar vin och tapas. Nu drack jag såklart inget vin men deras tapas var fantastiska! Två timmar satt vi och pratade och åt 🙂 V försökte få mej att tänka om litegrann. Att istället för att varje dag tänka att ”ikväll/idag kanske det sker” så borde jag ställa in mej på att om 14 dagar så kommer jag att hålla min bebis i famnen. Just 14 dagar har jag lite svårt att förlika mej med men jag börjar med att räkna med ytterligare en vecka… En vecka i taget 😉

När jag kom hem var C och A nere vid klubbhuset så jag stannade till och hann ta en kaffe tillsammans med dem. L hade följt med en kompis och hans familj in till stan och hade verkligen världens bästa playdate. Vi fick foton skickade till oss när dom åt sushi och åkte luge uppe vid Skyline. Jag är så glad för L:s skull att han redan har såna fina kompisar. Jag fick nästan nypa mej själv lite i armen när både kompisen och hans bror kom över senare och alla barnen (inklusive A) låg i en hög på trampolinen och skrattade så dom kiknade. Inte trodde jag väl att jag skulle få uppleva detta. Att jag skulle träffa en man från andra sidan jordklotet, bilda en alldeles fantastisk fin familj tillsammans och stå här i vårt nybyggda hus och titta ut medan barnen leker ute på tomten i kvällssolen med sina vänner. Jag vet inte vad jag trodde men såna stunder känns livet väldigt bra. Det får jag påminna mej själv om när väntan efter bebis känns kämpig. Snart är lillkillen här och dessa sista veckor kommer bara vara en liten parantes i mitt liv.

Innan middagen tog jag mej ut på en långpromenad upp i bergen. Tänk att jag fortfarande tar mej upp till toppen även som 39 veckors gravid. Det är jag faktiskt lite förvånad över själv! Det går inte fort men jag tar mej upp. Under tiden lyssnade jag på några poddar och sen öste jag på med bra musik sista biten, och kom hem lagom svettig med härliga endorfiner och ny energi i kroppen!

Ikväll hoppas jag på att få sova gott.

 

 

L:s framtida karriär?

 

 

 

Kanske borde vi lägga ned det här med motorcyklar och downhillcykling och satsa på att drilla vår barn i att bli proffstennisspelare? Det lär ju garanterat vara en mer gynnsam karriär!

Skämt åsido, igår fick L (och A) testa på att spela tennis för första gången. Vi letade fram två tennisrack som vi hade hemma samt en boll och så cyklade/gick vi ned till lekplatsen och tennisbanan här i Jacks Point. Det var riktigt kul att göra nåt helt annat än vad vi vanligtvis gör. Fast vi skulle ha haft ett extra set med racketar och bollar. Det blev nämligen lite krig om vilka som skulle spela haha.

Jag har så dålig bollkontroll att det är pinsamt och nu som gravid är den om möjligt ännu värre. Var rädd att jag skulle sträcka mej eller snubbla över mina egna fötter i jakten på bollen så jag stod mest still och lät C springa… Säkrast så hehe.

Den här helgen är en långhelg här i Queenstown, båda skola och förskola är stängda på måndag som är Otago Anniversary Day – något barnen är väldigt glada över! Själv hoppas jag mest på att en viss bebis ska göra sej till känna den här helgen. Fast jag börjar tro att jag aldrig kommer att föda. Inte på flera veckor iaf. Åååh den här väntan. Från och med förra torsdagen så kommer jag träffa min barnmorska varje vecka istället för varannan så jag försöker ställa in mej på att den kommande veckan blir ”som vanligt” och att vi ses igen på torsdag.

Har jag förresten några fler läsare som är gravida och precis som jag går i väntans tider? Berätta gärna hur ni mår och känner er!

Family Time

Jag har inte gått och fött en bebis även om det kanske kan verka så efter de senaste dagarnas tystnad här på bloggen. Däremot har jag varit själv med barnen sen i lördags så dagarna har liksom gått i ett. Igår var C hemma hela dagen vilket vi tog vara på!

Vi hämtade L från skolan vid tre när han slutar och så åkte vi ut på sjön med båten. Det var en helt fantastiskt sommarkväll och vi badade, åt middag och ja – njöt av att vara tillsammans alla 4! Well fem om vi ska vara noga 😉

Jag sov så himla gott i lördagskväll efter jag hade skrivit ned mina tankar om förlossningen – jag behövde verkligen sätta det på pränt. Imorgon har jag tid hos barnmorskan igen så då ska jag prata lite mer med henne också. Sen nästa onsdag så ska jag på en Antenatal Clinic på sjukhuset nere i Invercargill. Jag skulle ha fått göra det här i Queenstown egentligen men tydligen hade dom bokat in något möte samma dag så förlossningsläkarna fick förhinder.

Jaja kanske är det nån mening med att åka ned till Invercargill, så jag får se förlossningsavdelningen om det blir att vi hamnar där. Även om jag verkligen INTE vill göra den långa körningen på två timmar med värkar så känns tanken på ett fullt utrustat sjukhus lugnande. Vi får se hur allt blir helt enkelt. Jag har en känsla av att när förlossningen väl sätter igång så kommer det inte finnas nån tid att välja. Det kommer att vara tydligt vad som är det rätta valet.

Oj nu har jag inte tid att sitta här längre – barnen måste till förskola och skola!

 

Bilder från igår:

     









Ingen vanlig måndag

Vi gjorde det mesta av morfars näst sista dag och tog bilen ut till Glenorchy, och vilken dag sen! Solen sken och himlen var klarblå, perfekt utflyktsväder med andra ord. Man kanske inte kan tro det efter så pass länge på Nya Zeeland, men såna här dagar blir jag helt stum av den otroliga naturskönhet som omger oss. Förstår ni hur vackert vi bor sa jag till barnen och ruskade om dom (kärleksfullt). Dom höll med. Sen körde vi vidare mot Glenorchy´s lilla bykärna där vi åt lunch ute i en trädgård.

Vi hade packat med A:s cykel och L:s skoter så efter lunch tog vi en sväng till skejtparken och den stora lekparken en bit bort medan pappa passade på att titta på lite sevärdheter som det gamla biblioteket och ett litet kapell.

Sen blev det självklart glass innan vi körde hemåt! Hemmagjord vaniljgelato med manuka honey, toppad med mörk choklad och färska hallon. Kan ha varit den godaste glass jag nånsin ätit! Barnen höll sams och sej vakna hela vägen tillbaka till Queenstown, där vi stannade för lite plaskande i sjön. Jag hade kunnat skriva ett uppfriskande dopp men det hade varit att ta i, idag tog jag mej bara i till knäna medan barnen var modigare och helst hade hoppat i helt och hållet om jag inte stoppat dem.

A har nämligen åkt på en förkylning efter bara två dagar på förskolan förra veckan. Så hon fick vara hemma idag och imorgon tänker jag göra likadant. Det är ju sluttampen på både sommarlovet och morfars vistelse så jag tänker att barnen lika gärna kan börja tillsammans på onsdag.

Jag tog även beslutet idag att INTE instruera några fler Boot Camp klasser innan bebis är född. Jag hade hoppats kunna köra i ungefär en månad till men kroppen säger helt enkelt ifrån nu. Jag känner att jag inte kan ge så mycket som jag vill som PT, jag får ju ont i bäckenet vid vanliga raska promenader och det känns onödigt att riskera att göra illa mej bara för att jag ska vara ”duktig och till lags”. Det känns faktiskt väldigt skönt nu när jag tagit beslutet även om det var lite vemodigt. Jag hoppas att mina lojala mammor väntar på mej/återvänder igen när bebis är kring 8-10 veckor beroende på hur allt går!

Nu ska jag hoppa i säng, är SÅ galet trött.

Night Night