Ju fler ungar desto mer… väluppfostrade?

Ja ibland tror jag att det är lite så. Mina barn förstår att dom inte kan springa iväg hursomhelst och låta bli att lyssna, det funkar helt enkelt inte och särskilt inte nu när vi har en liten bebis i familjen och jag ofta är själv med alla tre. 

Idag fick jag beröm av en annan mamma i simhallen att mina barn lyssnade så bra och gjorde precis det jag bad om. Hennes enda son ville inte lyssna alls och gjorde precis som han ville. Sket rent ut sagt i vad mamman sa. 

Jag skulle bli tokig om mina barn hade det i system. Visst händer ibland att jag undrar om L har fått lim i öronen för att han inte verkar höra vad jag säger. Men att gång på gång springa ifrån mej när vi är ute på stora parkeringsplatser med mycket trafik eller att rymma från omklädningsrummet i simhallen eller hoppa ned i poolen fastän lektionen inte börjat det skulle varken A eller L göra. 

Just för att jag har lärt dom det. Kan dom inte uppföra sej så kan jag inte ta med dom ut och göra roliga grejer. Ge och ta! Ibland behöver dom påminnas om att det inte är tomma ord men det krävs inte särskilt ofta. 

Det gör mej både ledsen, arg och frustrerad när jag ser barn som har noll respekt för sina föräldrar och andra vuxna. Jag tycker mej se en tendens idag att föräldrar blir allt mer rädda att säga till på skarpen till sina barn vilket leder till en massa problem, särskilt i skolan men även under play dates och aktiviteter efter skolan. 

Vad är era tankar om detta? Tycker ni jag har rätt eller fel?

Kaffe med bebis

Min morgon såg ut så här:




Vaniljlatte på Coffee Club och det sötaste sällskapet någonsin.
 

Fast morgonen började inte alls så här harmoniskt… detta var EFTER att jag lämnat barnen i skolan och på förskolan. Innan dess hade det varit superstressigt. Jag vaknade alldeles för sent efter en natt med superdålig sömn. O har vaknat ovanligt ofta de två senaste nätterna. Vilket inte gör så mycket när det är helg men på en vardag är det mindre kul. 

Jag hoppas på en bättre natt nu i natt. O hade sin andra sacrokranial session idag och efter en del dividerande fram och tillbaka har jag bestämt mej för att ge det en ordentlig chans och gå de 4 gånger som terapeuten rekommenderar. Det verkar ändå som behandlingarna gör skillnad till det bättre. 

Nä nu måste jag byta en blöja och sen är det dags att sooova. Den här måndagen har gått i ett. Imorgon är det dags att leda Boot Camp och då vill jag vara pigg! 

”You swedes eat so healthy”

Min otroligt söta shoppingmaskot. Han tyckte att det var sådär kul att ligga i kundvagnen men höll ut genom hela affären tills vi kom till kassan. Då fick jag bära honom.


Känns som jag springer in på en mataffär var och varannan dag. Jag borde väl planera bättre men trots att att jag nästan jämt har med mej en lista så är det alltid något som glöms bort eller tar slut. Idag var det maskindiskmedel vi behövde men som vanligt kom lite annat med hem också.

Jag fick kommentaren i matkön ”you swedes always eat so healthy” från kunden före. En man jag aldrig sett förr. Jag blev så paff att jag inte kom mej för att fråga hur det kom sej att han kände igen svenska (jag hade A med mej så jag pratade på svenska) utan sa istället att kolla, bland broccoli och frukt gömmer sej två chokladkakor! Men det var mörk choklad ”so still healthy” tyckte mannen. Haha lite kul ändå. 

Det är något jag gillar med Queenstown. Människor kommer från alla jordens hörn och är generellt väldigt öppna och trevliga. Om du vill så finns det alltid chans för lite småprat och en ny bekantskap när du är ute och gör dina vanliga ärenden. Queenstown står aldrig still utan du ser alltid nya människor! En mysig småstad med storstadspuls. 

Aldrig Ensam


C är inne i stan och tar en öl med några vänner medan jag och O har fredagsmys. Jag har käkat kladdkaka och glass ur glasslådan. Så som jag brukade när jag var singel haha. Lite samma som att halsa ur juiceförpackningen eller mjölkpaketet. Glass ur låda/burk är ändå det bästa. Smakar extra gott av nån anledning. 

Nu när O börjar bli lite äldre (om man nu kan kalla 10 veckor nån ålder) så är han faktiskt väldigt mysigt sällskap under en kväll när jag annars suttit själv i soffan. Han fyrar av leenden, jollrar och pratar tillbaka när jag pratar med honom. Och alltid redo för kramar och gos! 

Jag är lite orolig för flygningen till Sverige. O är en känslig kille som mår bäst när det är lugnt och tryggt runtom honom, han har visserligen inget emot ljud som dammsugare, stavmixer, bilmotor osv – tvärtom det verkar fungera sövande. Däremot reagerar han när det blir stressigt, bråkigt eller stökigt på annat sätt. 

Han känner också av min sinnesstämning något otroligt. Så det är väl där jag får börja, tänka att håller jag mej lugn så blir han lugn. Lättare sagt än gjort när det ska flygas tvärs över jorden med tre barn och en man. Jösses! Men, vi har ju grejat det flera gånger tidigare (inte med tre men två barn) så det är väl klart att det ska gå. Men vi får nog ha ett litet familjeråd innan.

Nä nu måste jag sussa. Klockan har hunnit bli halv elva, en timme senare än min vanliga ”bed time”. C tog inte med sej hemnycklar dumt nog, så antingen måste jag lämna dörren olåst eller bli väckt. Inget av alternativen lockar! 

Frosty Mornings

Nu vaknar vi till frost så gott som varje morgon. Vintern är här! Ett annat säkert tecken på det är att skidbackarna uppe vid Remarkable Monuntains öppnar imorgon. Galet! Jag fattar inte var tiden försvinner. Det senaste året har gått så makalöst fort. 

Det känns som att det bara var några månader sen det var vinter och jag var gravid med lille O i magen. Åkte skidor fram till vecka 12 med honom, sen bar det ju av till Italien och min bästa väns bröllop. Efter det blev det inget mer skidåkande. 

Men nu är det alltså dags snart igen! Som jag längtar. Dock är det tveksamt om vi beger oss upp redan imorgon. För det första är jag ju inte frisk. Samt att jag tror att det kommer vara alldeles för mycket folk. Och för lite (riktig) snö. 

Bilder från i morse när jag, O och L promenerade ned till klubbhuset och mötte upp C och A för en fika. L fick vara hemma från skolan en dag till men A åkte till SITE som vanligt. 







Kvällslek, bihåleinflammation och tacksamhet

Klockan är ett på natten men jag kan inte sova så skriver några rader till er. Jag tror att det är bihåleinflammation jag fått. Så ironiskt för jag pratade med M på Skype igår och hon berättade för mej om sina återkommande problem med just bihålorna.

Jag kan inte minnas att jag haft bihåleinflammation tidigare men efter att berättat om mina symtom för mamma så sa hon att det utan tvekan låter som bihålorna. Jag har liksom ont i en uppochnedvänd triangel i ansiktet, allra mest över pannbenet men även ned runt kring näsan. 

Det konstiga är att det kom så plötsligt, jag gick inte och drogs med en envis förkylning först som verkar vara det vanliga utan det satte sej i bihålorna direkt. Hursomhelst, jag hoppas att det ger med sej av sej självt och att jag slipper penicillin eller kortisonspray. Men ärligt talat gör jag vad som helst för att slippa den här huvudvärken och smärtan i ansiktet. 

Bilden ovan tog jag igårkväll när barnen och jag knallade ner till lekplatsen för att dom skulle få göra av med lite spring i benen och vi alla skulle få frisk luft innan middagen. Senare fick vi sällskap av C som kom ned på cykeln till lekplatsen. När barnen sprang i förväg framför mej i den vackra kvällssolen log jag för mej själv. Trots en dunderförkylning kändes allt så perfekt där och då och jag kände en enorm tacksamhet för att få bo här, över mina underbara barn (varav en sov i bärsjalen innanför min jacka) och fina familj. Ja, tacksam för livet helt enkelt! 

En bild säger mer än 1000 ord

Dagsläget här hemma just nu sammanfattat i en bild:

Mitt huvud dunkar som det aldrig gjort förut. Jag som aldrig tar värktabletter klarar mej inte igenom en dag utan dem just nu. Gräsligt rent ut sagt! 

Jag var in och handlade på mej ett halvt apotek idag på förmiddagen. Förhoppningsvis gör det mitt tillstånd lite uthärdligare… (finns det ens ett ord som heter så?).

Jobbigast just nu är nätterna då jag väcker O genom mitt nysande och snytande. Och när jag väl nattat om honom kan jag ändå inte sova pga dunkande huvud och nästäppa. Kände mej allt annat än levande imorse…  

Jag tappar alltid aptiten när jag är sjuk, äter ändå men känner liksom ingen hunger. Tråkig känsla, jag som annars alltid längtar efter varje måltid. Men det har väl kanske att göra med att maten inte smakar särskilt mycket när man är vrålförkyld. 

Okej nu har jag klagat klart. Ska äta en skål glass nu! 

Bebisgos

Jag ligger här med älskade O på bröstet medan barnen hoppar trampolin utanför huset. Egentligen borde jag vika berget av tvätt vid fotändan men det är mycket mysigare med bebisgos. 

Jag vaknade klockan tre i natt med ett dunkande huvud och halsont. Innan gryningen hade jag gjort slut på ett halvt paket näsdukar. Prata om att bli blixtsjuk! Hoppas att det går över lika snabbt som det kom… Barnen är också småhängiga. Inte tillräckligt för att vara hemma från skolan/förskola men vi skippade SITE idag.

Jag avskyr verkligen att vara sjuk men försöker se det positivt, bättre att det kommer nu än när det är dags att flyga till Sverige. Bara en månad kvar nu! Helt galet vad tiden går snabbt. 

Jag hade en tid med O hos en sacrocranial therapist idag och resultatet efter bara en gång måste ändå ses som rätt otroligt. Stackars O har varit alldeles låst i både rygg och nacke samt haft ett ömmande revben och axel. Inte konstigt att han skrikit när han lagts på rygg samt att han bara vill ligga på ena armen när jag bär honom. 

Efter behandlingen var O helt slut och sov 3,5 timmar i sträck! Den största skillnaden är hur mjuk han känns i kroppen nu. Jag hade nästan vant mej vid hans stela och kompakta kroppshållning och tänkt att det är kanske bara hur ”han är”. Samtidigt hade jag på känn att något inte stod rätt till, annars hade jag ju inte tagit kontakt med den här kvinnan. Något jag är så glad över nu.

Vi ska tillbaka på 2-3 till behandlingar innan han förhoppningsvis är helt återställd och smärtfri 💙

Uppdatering: efter att ha läst på ytterligare om Kraniosakral terapi vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det är en väldigt mild behandling och på inget sätt skadlig men frågan är vad de riktiga effekterna egentligen är. Där verkar åsikterna gå isär. Jag kommer att ändå ge det en chans till. 

Sjukdom på intåg?

Jag tror jag håller på att bli sjuk. Eller så är jag bara sjukt trött. Ikväll är det som att någon slagit mej i huvudet. Klockan är bara nio men jag ligger redan i sängen. Känner hur halsen kliar litegrann och det är väl inte så konstigt med tanke på att både L och A är lite hängiga och snoriga. 

Vissa kvällar/dagar är mer intensiva än andra och idag har varit just en sån dag som gått i ett. Men jag hann med en lugn promenad runt Jacks Point när O skulle sova på eftermiddagen. Jag lyssnade på Yoga Girls podcast under tiden vilket var både intressant och givande. 

Imorse ledde jag Mama Boot Camp för tre taggade mammor. Sista halvan av passet satt jag och ammade O på en handduk på marken medan jag instruerade men det gick bra det med! 

Sen hade jag och C ett möte med en mäklare i stan angående en tomt vi är intresserade av. Vi får se vad som händer där… 

Nu har O somnat brevid mej och jag ska göra precis samma sak. Jag önskar att han sover lääänge i natt, jag jinxade det nämligen genom att berätta hur bra han sovit på sista tiden. Igår natt vaknade han såklart hur många gånger som helst. 

Night Night 




Yesterday 

Plötsligt har jag massa bilder att dela med mej av men ingen tid att blogga, men det är ju ändå att föredra än det omvända. Det betyder ju att jag gör en massa (roliga) saker! Igår på förmiddagen stack jag ut på en hajk med O i bärselen när han skulle sova sin första tupplur. 

Vi har fått in en rutin nu så jag vet på ett ungefär när hans sovtider är, vilket gör vardagen lite enklare! 

En annan sak som är så härlig att jag knappt vågar nämna det är att jag fått sova till 4-5 om morgnarna i 3 nätter i sträck! Jag njuter så länge det varar 💘

Den extra sömnen gör verkligen att jag känner mej som en annan människa. Eller mer som mej själv kanske jag borde skriva.
 
Min hajk här i Jacks Point. Så tacksam över att ha den här vandringsleden på mindre än 10 minuters promenadavstånd från vårt hus:



På eftermiddagen tog jag med barnen och handlade mat, sen köpte vi med oss sushi och åkte till en bmx bana/lekpark. Det var galet kallt så sushin åt vi i bilen och därefter cyklade och lekte barnen en stund. Själv ville jag mest åka hem men stod ut för barnens skull! 


                           Älskade ungar!